Biggles

Hade ju sett fram emot att få flyga mina fyra flygningar under lördagen och söndagen, men icke sa Nicke! Vädret ville annorlunda kan man väl lugnt säga! Eftersom det regnade och var dimmigt under lördagen så blev det bara lite basic teori samt lite simulatorflygning…
Besviken åkte jag tillbaka hem och laddade upp inför söndagen istället.
När jag vaknade på söndagsmorgonen såg vädret ut att bli riktigt fint. Väl ute på flygfältet så taxade vi ut de tre flygplan som skulle få "äran" att ta oss upp i det blå! Det var riktigt spännande att göra säkerhetskontrollerna, ta fram fallskärmar, lära sig att kommunicera med bogserplanet m.m. Dom första planen skickades upp i rask takt, sedan var det bara att vänta på att dom skulle komma ner igen, för att vi andra skulle få känna på hur det var att flyga dessa glasfiberskal.

Väntan var lång trots att det bara tog va 20-25 minuter för dom att landa.
Snabbt som attan tog jag på mig min fallskärm och pilotglasögon innan det var daga att sätta sig i planet och gå igenom checklistan… 10 minuter senare var vi på väg upp i det blå!
Jäklar vilken känsla det var att bli uppdragen av bogserplanet! Det skakade, hoppade som tusan stundtals men när vi kom över 350 meter så blev det lugnare. Precis när vi passerade 700 meter bad läraren mig att koppla loss, vilket jag inte var sen att göra!

Först flög läraren lite så jag kunde njuta av utsikten som verkligen var magnifik!
Det är verkligen en speciell känsla att sitta i ett litet glasfiberskal 700 meter upp i luften!
Rätt vad det var sa läraren – ”Nu får du flyga planet”. Shit tänkte jag, sedan var det bara att försöka sig på den ädla konsten att flyga. Det var verkligen inte lätt att hålla koll på pedalerna, styrspaken och alla mätare! Jag gjorde mitt bästa i alla fall och lyckades med några fina svängar. När vi väl efter 21 minuter gjorde oss klara för landning så var jag lagom snurrig i skallen. Väl nere på marken så fick vi reda på att vindarna var för starka uppe i luften så vi fick än en gång avbryta kursen. Ska jag var ahelt ärlig så tyckte jag inte att det gjorde så mycket med tanke på min ”lätta” yrsel. Hahaha! Skulle jag åkt upp igen hade jag säkerligen haft en date med Ulrik i samma veva…

Nu så blir det till att vänta till våren innan jag får ge mig på segelflygningen igen.
Tråkigt men samtidigt rätt nice att ha något att se fram emot.
Till er som inte har provat detta – GÖR DET! Kan garantera att det är värt det!

Dagens låt:

Matt Pond PA - Honesty